17 april, 2009

16 april, 2009

Så drog det igång

Dagen efter premiären, Mette Ingvartsen, Lemon och Guds söner sen äggknäckningscermoni och sjuka mängder skumpa.

En bra öppning. 

Jag har tänkt att programmet skall peka mot bredden i TUPP. Enkelt talat var det dans, teater och performance på programmet redan första dan. Lite mer komplex kan man se Ingvartsens studsande som en dramaturgisk tråd. Handlingen skapas med enkla medel att byta ställning, hoppa högre, men enkelt är som ni vet inte lätt. Lemon gör egentligen klassisk berättarteater med de skillnaden att hans rötter finns i hiphopen. Han är en slumunge som genomlidit Amerikas fattigdoms inferno och hans historia berättas med en poets briljans. Ord mot rörelse. Eller helt enkelt olika uttryck som används maximalt. Där konstnären verkligen har något på hjärtat. Studs blir teater, poesi blir teater, och sen Guds söner. 

En kul anekdot: En snubbe från hiphop-siten Whoa.nu åkte till Uppsala för att se Lemon, han hamnade av misstag på Guds söner. "Två farbröder som höll på med ett bord i 40 minuter till sjukt högt oljud..." lär ha varit hans kommentar. 

Kul möten uppstår när man minst anar det...

Ikväll smackar vi på med Tim Etchells, Fanny & Alexander, Matti Kallioinen, Clara Diesen och återigen It's in the Air!


några fler pressröster:


15 april, 2009



TUPP

Men nu är det TUPP som gäller.
Här är det fina programmet:

Några pressutrop:



Reflexioner från Polen


I lilla söta staden Wraclaw landade ett stort paket teaterpampar. För trettonde gången delades priset Premio Europa ut. Då kommer 500 prominenta gäster, kritiker och festivalgeneraler, och liknande. Stan befästs med flaggor och plakat. Det är stort, pampigt, cocktails och snittar.

 

Vilka bra val

Årets priser gick till: polske regissören Krystian Lupa. Man kan kalla det för huvudpriset men, en underkategori som kallas New theatrical Realities,  har genom åren växt sig starkare. I den kategorin prisas inte lång och trogen tjänst, utan utmanande teater. I år fick fyra dela på det priset: Guy Cassiers, Pippo Dellbono, Teatre de Radeau och Rodrigo Garcia. Det är i denna kategori man kan hitta Rimini Protokoll, Raffaello Sancío, osv osv.

 

Vilken gubbröra

Kollar man på Juryns sammansättning blir man faktiskt förundrad. Gubbar, gubbar, gubbar. Inte konstigt då att alla som får pris är gubbar. Jag kan tipsa juryn om en par kompetenta donnor som: La Ribot, Elisabet Lecompt, Meg Stuart, Laurie Anderson, Gisele Vienne, osv

Många svenskar

När man åker till festivaler så är det ofta slående få svenskar både på deltagarlistor och på programmen, men här i Wroclaw fanns faktiskt en och annan svensk. Jag åkte med Linda Zachrison, Vi såg Danstidningen och Expressen och Teatertidningen och Bergmanstiftelsen, vilket kan bekräfta tesen om att det händer grejer. Att Sverige vill vara med på teaterkartan numera. Men vill man negga så kan man säga att trots att nästan alla på plats var kvinnor så drar fortfarande gubbar... priser… cocktails och snittar… 

03 april, 2009

Rodrigo García – och publiken


Men nog är det ballt och vågat att ge Rodrigo Garcia pris. Detta är väl första gången publiken försökt stoppa föreställningar, polisen förhört publiken och moralpanik utbrutit i denna utsträckning i ett sånt här pedistal-sammanhang. Snacka om känslostormar.

Accidents – Kill to eat.

Handling: En man hänger upp en levande hummer i taket. Mickar upp den så att vi hör hjärtslagen och sen sitter han sitter och tittar på den medan han röker en cigarr. Stämningen är tryckt och liknar en tortyrscen. Han gör egentligen ingenting. Men med teaterns förstärkande kraft blir scenen stark, och provocerande. Sen tar han hummern, dödar den och grillar den och äter upp den till en flaska vitt…

En text rullar om att vi dödar för att äta. Även om vi köper en burk med köttbullar på affären… allt medan vi hör ”What a wonderful world”.

 

Händelse: En ung man ur publiken i dreds reser sig upp, tar ner hummern, lägger tillbaka den i sin vattentank. Regissören rusar in, puttar på killen och kallar honom för diverse fula saker på spanska. Killen körs ut. Många följer honom. Scenen tas om.

Efter föreställningen står polisen och förhör publik.


Det här är en bild från torget i Wraclaw. 
Europeisk teater stormade in...