24 april, 2009
17 april, 2009
16 april, 2009
Så drog det igång
15 april, 2009
Reflexioner från Polen
I lilla söta staden Wraclaw landade ett stort paket teaterpampar. För trettonde gången delades priset Premio Europa ut. Då kommer 500 prominenta gäster, kritiker och festivalgeneraler, och liknande. Stan befästs med flaggor och plakat. Det är stort, pampigt, cocktails och snittar.
Vilka bra val
Årets priser gick till: polske regissören Krystian Lupa. Man kan kalla det för huvudpriset men, en underkategori som kallas New theatrical Realities, har genom åren växt sig starkare. I den kategorin prisas inte lång och trogen tjänst, utan utmanande teater. I år fick fyra dela på det priset: Guy Cassiers, Pippo Dellbono, Teatre de Radeau och Rodrigo Garcia. Det är i denna kategori man kan hitta Rimini Protokoll, Raffaello Sancío, osv osv.
Vilken gubbröra
Kollar man på Juryns sammansättning blir man faktiskt förundrad. Gubbar, gubbar, gubbar. Inte konstigt då att alla som får pris är gubbar. Jag kan tipsa juryn om en par kompetenta donnor som: La Ribot, Elisabet Lecompt, Meg Stuart, Laurie Anderson, Gisele Vienne, osv
Många svenskar
När man åker till festivaler så är det ofta slående få svenskar både på deltagarlistor och på programmen, men här i Wroclaw fanns faktiskt en och annan svensk. Jag åkte med Linda Zachrison, Vi såg Danstidningen och Expressen och Teatertidningen och Bergmanstiftelsen, vilket kan bekräfta tesen om att det händer grejer. Att Sverige vill vara med på teaterkartan numera. Men vill man negga så kan man säga att trots att nästan alla på plats var kvinnor så drar fortfarande gubbar... priser… cocktails och snittar…
03 april, 2009
Rodrigo García – och publiken
Men nog är det ballt och vågat att ge Rodrigo Garcia pris. Detta är väl första gången publiken försökt stoppa föreställningar, polisen förhört publiken och moralpanik utbrutit i denna utsträckning i ett sånt här pedistal-sammanhang. Snacka om känslostormar.
Accidents – Kill to eat.
Handling: En man hänger upp en levande hummer i taket. Mickar upp den så att vi hör hjärtslagen och sen sitter han sitter och tittar på den medan han röker en cigarr. Stämningen är tryckt och liknar en tortyrscen. Han gör egentligen ingenting. Men med teaterns förstärkande kraft blir scenen stark, och provocerande. Sen tar han hummern, dödar den och grillar den och äter upp den till en flaska vitt…
En text rullar om att vi dödar för att äta. Även om vi köper en burk med köttbullar på affären… allt medan vi hör ”What a wonderful world”.
Händelse: En ung man ur publiken i dreds reser sig upp, tar ner hummern, lägger tillbaka den i sin vattentank. Regissören rusar in, puttar på killen och kallar honom för diverse fula saker på spanska. Killen körs ut. Många följer honom. Scenen tas om.
Efter föreställningen står polisen och förhör publik.