Impulse Theater festival

Impulse Theater festival är egentigen en liten Theatertreffen. Till Theatertreffen (som blivit lite av en svensk koloni) bjuds ”de bästa” av Tysklands institutionsteateruppsättningar. En jury väljer ut och en hel del priser haglar. En slags tysk teaterbiennal för de som vill ha pejl på dyr tyskspråkig teater (Österrike, Schweiz ingår). Impulse frestivalen i Köln, Düsseldorf, Bochum och Mülheim har samma upplägg med en jury, och olika priser, men här är det den tyska frigruppsteatern som hyllas. Juryn skryter med att de valt ut bidragen ur 400 uppsättningar och därmed garanterar att ”This is the shit”. Jag är av erfarenhet tveksam till Juryfestivaler, istället för ”det bästa” får man se jurykompromisser. Jag åker helst till festivaler med en tydlig profil och agenda som man som publik kan förhålla sig till. Detta blir mer en showcase och en säljmarknad. Jag är där tillsammans med min kollega Tove Dahlblom och Linda Zachrison på co/ Stockholms stadsteater och en drös internationella kollegor som fått inbjudan av Götheinstitutet. Men de stora är inte här eftersom de flesta av de intressanta uppsättningarna redan visats på Hau i Berlin eller på Brut i Wien. (Och en massa andra ställen) Jag är dock tacksam över att Boris Nikitin och Gob Squad (som var med på Giessen Syndromet) fanns med på programmet eftersom jag inte sett deras senaste och det skulle bli trevligt att träffa dem igen.) Naturligtvis hoppades jag att något annat skulle vara kul att få syn på. Många namn var helt nya för mig.

Jag var där på ett upplägg som de kallar för Marathon. Namnet indikerar att det skall bli mycket och visst. 8 föreställningar på tre dagar med möten och snabbmat mellan blev en klassisk överdos. Inte rättvist mot konsten eller de som löper mellan uppsättningarna. Det blev inte bättre av att föreställningarna var spridda över tre städer vilket innebar att vi satt i bussar nästan mer än i salonger.

På programmet stod:

Boris Nikitin - WOYZECK

andcompany&Co - MAUSOLEUM BUFFO

Schauplatz International - M*A*S*C*O*T*S*

Gintersdorfer/Klaßen - OTHELLO C´EST QUI

Doris Uhlich – SPITZE

Gob Squad - SAVING THE WORLD

Boris Nikitin - F WIE FÄLSCHUNG (nach Orson Welles)

och franske:

Philippe Quesne - LA MÉLANCOLIE DES DRAGONS

Och det är verkligen uppseendeväckande att allt med Giessenbakgrund – alltså utan traditionell skolning – sticker ut som det intressantaste. (Förutom festivalhitten och specialinbjudne Philippe Quesne) andcompany avslutar sin hyllade trilogi om rysslandnostalgi. Boris Nikitin har 2009 gjort sitt stora internationella genombortt och F - for fake är ännu starkare än Woyzeck! Gob Squad når inte Kitchen höjder men är sagolika – (den kommer till Sverige nästa år!)

Men behållningen över allt annat:

Malte Scholz (i båda Nikitin)

Vilken performer!

http://www.festivalimpulse.de/programm.html

Teaterpublik

Imorgon ska jag vara publik på Publiken, men först ska jag prata om publiken på ett seminarium om publiken.

Benjamin om Publiken

Jobbar med research till Publiken numret av Visslingar & Rop. Jag blev glad när jag hittade detta:

"In the appreciation of a work of art or any art form, consideration of the receiver never proves fruitful. Not only is any reference to a certain public or its representatives misleading, but even the concept of an "ideal" receiver is detrimental in the theoretical consideration of art, since all it posits is the existence and nature of man as such. Art, in the same way, posits man's physical and spiritual existence, but in none of its works is it concerned with his response. No poem is intended for the reader, no picture for the beholder, no symphony for the listener."
Walter Benjamin