Impulse Theater festival

Impulse Theater festival är egentigen en liten Theatertreffen. Till Theatertreffen (som blivit lite av en svensk koloni) bjuds ”de bästa” av Tysklands institutionsteateruppsättningar. En jury väljer ut och en hel del priser haglar. En slags tysk teaterbiennal för de som vill ha pejl på dyr tyskspråkig teater (Österrike, Schweiz ingår). Impulse frestivalen i Köln, Düsseldorf, Bochum och Mülheim har samma upplägg med en jury, och olika priser, men här är det den tyska frigruppsteatern som hyllas. Juryn skryter med att de valt ut bidragen ur 400 uppsättningar och därmed garanterar att ”This is the shit”. Jag är av erfarenhet tveksam till Juryfestivaler, istället för ”det bästa” får man se jurykompromisser. Jag åker helst till festivaler med en tydlig profil och agenda som man som publik kan förhålla sig till. Detta blir mer en showcase och en säljmarknad. Jag är där tillsammans med min kollega Tove Dahlblom och Linda Zachrison på co/ Stockholms stadsteater och en drös internationella kollegor som fått inbjudan av Götheinstitutet. Men de stora är inte här eftersom de flesta av de intressanta uppsättningarna redan visats på Hau i Berlin eller på Brut i Wien. (Och en massa andra ställen) Jag är dock tacksam över att Boris Nikitin och Gob Squad (som var med på Giessen Syndromet) fanns med på programmet eftersom jag inte sett deras senaste och det skulle bli trevligt att träffa dem igen.) Naturligtvis hoppades jag att något annat skulle vara kul att få syn på. Många namn var helt nya för mig.

Jag var där på ett upplägg som de kallar för Marathon. Namnet indikerar att det skall bli mycket och visst. 8 föreställningar på tre dagar med möten och snabbmat mellan blev en klassisk överdos. Inte rättvist mot konsten eller de som löper mellan uppsättningarna. Det blev inte bättre av att föreställningarna var spridda över tre städer vilket innebar att vi satt i bussar nästan mer än i salonger.

På programmet stod:

Boris Nikitin - WOYZECK

andcompany&Co - MAUSOLEUM BUFFO

Schauplatz International - M*A*S*C*O*T*S*

Gintersdorfer/Klaßen - OTHELLO C´EST QUI

Doris Uhlich – SPITZE

Gob Squad - SAVING THE WORLD

Boris Nikitin - F WIE FÄLSCHUNG (nach Orson Welles)

och franske:

Philippe Quesne - LA MÉLANCOLIE DES DRAGONS

Och det är verkligen uppseendeväckande att allt med Giessenbakgrund – alltså utan traditionell skolning – sticker ut som det intressantaste. (Förutom festivalhitten och specialinbjudne Philippe Quesne) andcompany avslutar sin hyllade trilogi om rysslandnostalgi. Boris Nikitin har 2009 gjort sitt stora internationella genombortt och F - for fake är ännu starkare än Woyzeck! Gob Squad når inte Kitchen höjder men är sagolika – (den kommer till Sverige nästa år!)

Men behållningen över allt annat:

Malte Scholz (i båda Nikitin)

Vilken performer!

http://www.festivalimpulse.de/programm.html

Gob Squad

photo david baltzer


Gob Squad (de/uk)
Engelsk-tyska konstnärskollektivet Gob Squad
intresserar sig för vad teater är, dess unikum.
Kanske är det just du, din närvaro i rummet
som gör mediet intressant? Gruppen bildades
1994 och har sedan dess gjort teater, musikal,
performance eller blandat in film till vad de själva
kallar »weird happenings«. Gob Squad ingick i
förra årets stora projekt Giessen Syndromet.


GOB SQUAD’S KITCHEN
(YOU’VE NEVER HAD IT SO GOOD)
Andy Warhols inflytande på samtidens konst och kulturliv är
i det närmast bedövande. Man kan knappast skapa konst utan
att hamna i Warhols kök, eller fabrik. Han skapade nya arbets-
metoder, öppnade konstbegreppet, skapade fantastisk konst
och förstörde alltihop samtidigt. Hur skall andra konstnärer
förhålla sig till detta? Gob Squad gör ett försök att kliva in i
Warhols filmer konkret, på scenen. Resultatet blir fenomenal
teater med dig som medaktör.

KULTURHUSET 24/10 18.00, 25/10 16.00


Photo Nina Thielicke

WHO ARE YOU WEARING?
In i Gob Squad’s maskineri stoppas popkonst, populärkultu-
rella fenomen och amerikanska kultfilmer. I denna perfor-
mance är mötet med publiken centralt. Vi kan inte avslöja
innehållet. Being there is the whole point!


DANSENS HUS 23/10 18.00

Heiner Goebbels gav en fantastiskt bra, klar och intressant föreläsning. (Snart kan ni höra den här...)

Jules Buchholtz gav sin performance Beloved the one who’s sitting down, en vacker meditativ och stilsäker uppvisning av den enskilda individens drivkrafter. 15 personer stod still och visade upp någonting de sätter högt värde på - så länge de orkade.

Pionjärprojekt

Sista tiden har varit har varit extremt hektisk. Jag vet inte om du har sett schemat för Giessen syndromet men det har varit tätt med festivalen i Göteborg där både Gob Squad och Rimini Protokoll var representerade och sedan två riktigt bra veckor på Dramatiska institutet. (Där först jag och Florian Maltzacher pratade och visade video i två dagar sedan Otmar Wagner med sin performanceodyssé i två dagar och till sist Simon Will från Gob Squad.) Jag visste inte riktigt var det skulle landa eftersom jag inte visste vilka teaterstudenterna var. Eller var vi placerades i deras redan intensiva utbildning. Men så här efteråt tycker jag att det var en lyckad satsning. Jag är också mycket nöjd med att vi fick in 10 personer som kunde följa kursen, men som inte gick på DI.
Nu avslutar vi hela balunset med en titt in i nuvarande ATW. Allt vi har gjort hittills är att konstatera fenomenet. Vi har fått se vad som har hänt på ATW och funderat kring det både hit och dit. Och kanske viktigast av allt - jämfört med vad vi själva gör. Nu veckan efter Teaterhögskolans Departures kan vi verkligen fördjupa undersökningen.

När jag säger att detta projekt är ett pionjärprojekt så menar jag det verkligen. Jag vet att alla hela tiden skriker: ny! nytt! världspremiär! nyskrivet! osv. Till förbannelse. Men jag menar faktiskt inte innehållet. Det är ju rätt gammalt. Hans-Thies Lehmann skrev sin bok Postdramatisk teater 1999. Man kan argumentera för att att vi är sena. Jag menar snarare strukturen på projektet. Att skapa ett övergripande tema och bjuda in andra att fördjupa sig i det, med oss. Att använda oss av redan befintliga, väl fungerande strukturer som Uppsala stadsteater, Göteborgs Dans och Teaterfestival och DI osv istället för att presentera allt själva. Det är ett svårt pionjärarbete som kräver mycket jobb, (och Dramaten vet hur lätt det faller isär), men om det (istället) faller väl ut så kan detta vara lösningen på hur vi kan bryta den svenska teaterns isolering.

Fotbollsmetafor

Jag har känt till och intresserat mig för Gob Squad sedan 2000 då jag såg Safe i Zagreb. Jag har aktivt jobbat på att få in dem i festivalprogrammet, men också bredare, introducera deras kontext i Sverige. De är en del av mitt stora projekt Giessensyndromet. Alltså trodde jag att jag kunde dem. Jag har ju sett deras föreställningar. Men så mitt i vårt frukostsamtal nämner Sara att Gob Squad jobbar som ett fotbollslag. Jag frågar kort vad hon menar men får ingen rätsida på det. Vi fortsätter och pratar om LIVE om hur man gör för att skapa en verklig situation på scenen. (De jobbar egentligen hellre i andra miljöer än på en teaterscen). Jag undrar över hur det fungerar med de sex kärnmedlemmarna i gruppen. (Det är bara två gobbare i Göteborg Bastian Trost och Sarah Thom) men sex personer på scenen. Och nu klarnar fotbollsmetaforen. Det är inte en sökt sportmetafor för att skala bort kulturfernissan. Det är en precis beskrivning av hur deras kompani rent tekniskt fungerar numera, först av nödtvång men sedan för att det passar dem konstnärligt. Alla sex arbetar fram koncept och föreställning, men efter premiär är alla roller utbytbara. Precis som en startelva. Alla kan bytas ut, alla bidrar med, sin låt oss kalla det spetskompetens, men igen föreställning blir den andra lik. De har en stor "familj" runt sig eller låt oss kalla dem trupp, av konstnärer som kan deras arbetssätt som kan bytas in. Detta system tillåter dem att spendera tid med sina barn, ha en flexibel planering och gör deras konst alert och oberäknelig. Forza Gob Squad.

På fredag drar Sveriges största festival igång

Jag har hand om årets frukostsamtal på Göteborgs Dans och teaterfestival. Den röda tråden kommer att vara inspiration. Jag har bett konstnärerna ta med en filmad verion av något som inspirerar dem. Jag kommer att prata med Kris Verdonck, Gob Squad, Gisele Vienne, Erna Omarsdottir, IRAA osv. Varje morgon 9.30.

Programmet är ovanligt tungt i år. (Tycker jag som jobbat med det). På fredag skall alla som kan försöka se Gob Squad och Kris Verdonck.
Gob Squad är ett Giessengäng och gör en riktigt bra Warhol-föreställning som gjort succé på Prater i Berlin.

http://www.festival.goteborg.se/

http://www.gobsquad.com/currentsubpage.php?id_project=34

She she pop

Lisa Lucassen och Ilia Papatheodorou från She she pop jobbade i två dagar med delar ur Uppsala stadsteaters ensemble och några andra deltagare. De djupdök i "Jaget på scen", med teoretisk och praktisk superkoll fick deltagarna en otroligt nyttig dos ATW. Vi hoppas kunna bjuda in She she pop snart igen.

Giessen syndromet är igång

Workshop med She she pop