Mer gnäll i förorten

Jag har hängt väldigt lite i Kärrtorp men jag har haft en känsla av att det finns vitalitet och driv där. En bra känsla. Nu blev jag uppmanad att komma dit till Turteatern och se Up to you av Erik Holmström. Medverkande Marie Ahl, Andreas Lindal, Nils Poletti spelar sig "själva" och är desperata skådespelare som helst av allt jobbar på Stadsteatern. Pjäsen diskuterar frilanshelvetet för skådespelare. Hur de desperat vill bli sedda. De slipar på sina CV och sina varumärken. Allt har förstås en ironisk touch. (Vilket också överdrivet poängteras så att ingen skall missförstå). Egentligen är man kritisk mot det man beskriver. Blink, blink.

Den publik de tänker sig är tonåringar och därför är tilltalet typ yo. Och mellan scenerna spelas musik och markör nr ett för ungdomsteater: ett stroboskop blinkar frenetiskt.

Jag fattar de tänker sig att deras problematik blir mer trovärdig när de använder sina egna namn och fakta ur sina liv. Men för att det ska upplevas äkta måste de själva tro på sitt material och det verkar man inte göra här och platt fall är bara förnamnet. De tre desperata sjunger, försöker pressa fram äkta tårar, dansar och byter roller. Allt för att hålla liv i detta. Intet.

Att spela sig själv, som till exempel Gob Squad gör, är svårt. Det är inte bara ett manér för att höja yo-faktorn.

Den som känns äkta här är barnet (Moa Andersson Thambert) som saknar skolning.

Nej, nu vill inte jag åka ut till våra förortsteatrar och känna det påklistrade underdog-perspektivet mer. Jag tror inte ungdomarna vill det heller. The Theater of the Poor får en ny innebörd.

Jag vet att jag är orättvis, jag tror säkert att Turteatern gör bättre teater än så här. Men inte den här gången. Den saken är klar.

Gob Squad

photo david baltzer


Gob Squad (de/uk)
Engelsk-tyska konstnärskollektivet Gob Squad
intresserar sig för vad teater är, dess unikum.
Kanske är det just du, din närvaro i rummet
som gör mediet intressant? Gruppen bildades
1994 och har sedan dess gjort teater, musikal,
performance eller blandat in film till vad de själva
kallar »weird happenings«. Gob Squad ingick i
förra årets stora projekt Giessen Syndromet.


GOB SQUAD’S KITCHEN
(YOU’VE NEVER HAD IT SO GOOD)
Andy Warhols inflytande på samtidens konst och kulturliv är
i det närmast bedövande. Man kan knappast skapa konst utan
att hamna i Warhols kök, eller fabrik. Han skapade nya arbets-
metoder, öppnade konstbegreppet, skapade fantastisk konst
och förstörde alltihop samtidigt. Hur skall andra konstnärer
förhålla sig till detta? Gob Squad gör ett försök att kliva in i
Warhols filmer konkret, på scenen. Resultatet blir fenomenal
teater med dig som medaktör.

KULTURHUSET 24/10 18.00, 25/10 16.00


Photo Nina Thielicke

WHO ARE YOU WEARING?
In i Gob Squad’s maskineri stoppas popkonst, populärkultu-
rella fenomen och amerikanska kultfilmer. I denna perfor-
mance är mötet med publiken centralt. Vi kan inte avslöja
innehållet. Being there is the whole point!


DANSENS HUS 23/10 18.00

Fotbollsmetafor

Jag har känt till och intresserat mig för Gob Squad sedan 2000 då jag såg Safe i Zagreb. Jag har aktivt jobbat på att få in dem i festivalprogrammet, men också bredare, introducera deras kontext i Sverige. De är en del av mitt stora projekt Giessensyndromet. Alltså trodde jag att jag kunde dem. Jag har ju sett deras föreställningar. Men så mitt i vårt frukostsamtal nämner Sara att Gob Squad jobbar som ett fotbollslag. Jag frågar kort vad hon menar men får ingen rätsida på det. Vi fortsätter och pratar om LIVE om hur man gör för att skapa en verklig situation på scenen. (De jobbar egentligen hellre i andra miljöer än på en teaterscen). Jag undrar över hur det fungerar med de sex kärnmedlemmarna i gruppen. (Det är bara två gobbare i Göteborg Bastian Trost och Sarah Thom) men sex personer på scenen. Och nu klarnar fotbollsmetaforen. Det är inte en sökt sportmetafor för att skala bort kulturfernissan. Det är en precis beskrivning av hur deras kompani rent tekniskt fungerar numera, först av nödtvång men sedan för att det passar dem konstnärligt. Alla sex arbetar fram koncept och föreställning, men efter premiär är alla roller utbytbara. Precis som en startelva. Alla kan bytas ut, alla bidrar med, sin låt oss kalla det spetskompetens, men igen föreställning blir den andra lik. De har en stor "familj" runt sig eller låt oss kalla dem trupp, av konstnärer som kan deras arbetssätt som kan bytas in. Detta system tillåter dem att spendera tid med sina barn, ha en flexibel planering och gör deras konst alert och oberäknelig. Forza Gob Squad.

sex dagar i GBG

Sex dagar. Massor med jobb, intressanta samtal, katastrofer och några riktigt fina föreställningar.
Hur skall jag sammanfatta. Jag satt under en middag mitt emellan Gisele Vienne och Tim Etchells och pratade om buktaleri. Det var stort för mig. Giseles stycke Jerk kan ha varit en av de bästa förställningar jag sett. Överhuvudtaget. Jag återkommer med det när jag har smält det. Jag fick ett otroligt intressant samtal med Kris Verdonck. Jag hade inte sett hans konst tidigare och var inte hundra procent övertygad efter I/II/III/IIII. En otroligt meditativ lång och upprepande föreställning med fyra svävande ballerinor i en stor grotesk metallmobil. Jag tycker nu mycket om stycket efter att fått möjlighet att förstå det via konstnären. Denna film ledde oss in i hand verk:



Han är intresserad av linjär dramaturgi, utan konflikt, utan perepeti och helst utan början och slut. I Heart står en skådespelerska på scenen, hon har in vajer fäst runt kroppen. Plötsligt efter att bara ha stått still, dras hon tillbaka hårt in i en madrass i fonden. Hon ställer sig åter vid scenkanten igen och dras brutalt tillbaka, detta upprepas. Efter föreställningan får publiken förklarat för sig att maskinen är inställd på att dra skådespelerskan var 500 hjärtslag... hon flyger bakåt med kortare och kortare mellanrum, eftersom hennes hjärta slår fortare. Hon står lugnt och stilla för att sakta ned hjärtslagen. Men de slår obevekligen snabbare och snabbare, som livet.

I morse blev jag djupt imponerad av IRAA. Jag återkommer med dem och även Gob Squads fotbollsmetafor...

På fredag drar Sveriges största festival igång

Jag har hand om årets frukostsamtal på Göteborgs Dans och teaterfestival. Den röda tråden kommer att vara inspiration. Jag har bett konstnärerna ta med en filmad verion av något som inspirerar dem. Jag kommer att prata med Kris Verdonck, Gob Squad, Gisele Vienne, Erna Omarsdottir, IRAA osv. Varje morgon 9.30.

Programmet är ovanligt tungt i år. (Tycker jag som jobbat med det). På fredag skall alla som kan försöka se Gob Squad och Kris Verdonck.
Gob Squad är ett Giessengäng och gör en riktigt bra Warhol-föreställning som gjort succé på Prater i Berlin.

http://www.festival.goteborg.se/

http://www.gobsquad.com/currentsubpage.php?id_project=34