I lilla söta staden Wraclaw landade ett stort paket teaterpampar. För trettonde gången delades priset Premio Europa ut. Då kommer 500 prominenta gäster, kritiker och festivalgeneraler, och liknande. Stan befästs med flaggor och plakat. Det är stort, pampigt, cocktails och snittar.
Vilka bra val
Årets priser gick till: polske regissören Krystian Lupa. Man kan kalla det för huvudpriset men, en underkategori som kallas New theatrical Realities, har genom åren växt sig starkare. I den kategorin prisas inte lång och trogen tjänst, utan utmanande teater. I år fick fyra dela på det priset: Guy Cassiers, Pippo Dellbono, Teatre de Radeau och Rodrigo Garcia. Det är i denna kategori man kan hitta Rimini Protokoll, Raffaello Sancío, osv osv.
Vilken gubbröra
Kollar man på Juryns sammansättning blir man faktiskt förundrad. Gubbar, gubbar, gubbar. Inte konstigt då att alla som får pris är gubbar. Jag kan tipsa juryn om en par kompetenta donnor som: La Ribot, Elisabet Lecompt, Meg Stuart, Laurie Anderson, Gisele Vienne, osv
Många svenskar
När man åker till festivaler så är det ofta slående få svenskar både på deltagarlistor och på programmen, men här i Wroclaw fanns faktiskt en och annan svensk. Jag åkte med Linda Zachrison, Vi såg Danstidningen och Expressen och Teatertidningen och Bergmanstiftelsen, vilket kan bekräfta tesen om att det händer grejer. Att Sverige vill vara med på teaterkartan numera. Men vill man negga så kan man säga att trots att nästan alla på plats var kvinnor så drar fortfarande gubbar... priser… cocktails och snittar…
Inlägg
2 kommentarer:
Kan också bero på att det var rena mutresor till festivalen. Fri kost och logi för alla journalister. Så sätter man Europa på kartan.
Det kostar att ligga på topp.
Skämt och sido. Det samma gäller ju vår egen firmafest Teaterbiennalen. Staten betalar för att en massa teaterfolk skall se svensk teater och fortbilda sig. Jag skulle aldrig åkt till Polen om inte polska institutet betalat. Jag tror att det skall sånt till. Även hos oss. Varför betalar vi hela Uppsala stadsteater att åka till Borås, men inte till Bryssel? Det vore fortbildning att skicka dem till Kuntsen istället, det kostar inte mycket mer... . Jag åkte till Polen för att se Rodrigo Garcia och Guy Cassiers, för mig var det ett ypperligt tillfälle... Antagligen för Expressen också...
Skicka en kommentar