29 augusti, 2008
21 augusti, 2008
Fotbollsmetafor
Jag har känt till och intresserat mig för Gob Squad sedan 2000 då jag såg Safe i Zagreb. Jag har aktivt jobbat på att få in dem i festivalprogrammet, men också bredare, introducera deras kontext i Sverige. De är en del av mitt stora projekt Giessensyndromet. Alltså trodde jag att jag kunde dem. Jag har ju sett deras föreställningar. Men så mitt i vårt frukostsamtal nämner Sara att Gob Squad jobbar som ett fotbollslag. Jag frågar kort vad hon menar men får ingen rätsida på det. Vi fortsätter och pratar om LIVE om hur man gör för att skapa en verklig situation på scenen. (De jobbar egentligen hellre i andra miljöer än på en teaterscen). Jag undrar över hur det fungerar med de sex kärnmedlemmarna i gruppen. (Det är bara två gobbare i Göteborg Bastian Trost och Sarah Thom) men sex personer på scenen. Och nu klarnar fotbollsmetaforen. Det är inte en sökt sportmetafor för att skala bort kulturfernissan. Det är en precis beskrivning av hur deras kompani rent tekniskt fungerar numera, först av nödtvång men sedan för att det passar dem konstnärligt. Alla sex arbetar fram koncept och föreställning, men efter premiär är alla roller utbytbara. Precis som en startelva. Alla kan bytas ut, alla bidrar med, sin låt oss kalla det spetskompetens, men igen föreställning blir den andra lik. De har en stor "familj" runt sig eller låt oss kalla dem trupp, av konstnärer som kan deras arbetssätt som kan bytas in. Detta system tillåter dem att spendera tid med sina barn, ha en flexibel planering och gör deras konst alert och oberäknelig. Forza Gob Squad.
20 augusti, 2008
sex dagar i GBG
Sex dagar. Massor med jobb, intressanta samtal, katastrofer och några riktigt fina föreställningar.
Hur skall jag sammanfatta. Jag satt under en middag mitt emellan Gisele Vienne och Tim Etchells och pratade om buktaleri. Det var stort för mig. Giseles stycke Jerk kan ha varit en av de bästa förställningar jag sett. Överhuvudtaget. Jag återkommer med det när jag har smält det. Jag fick ett otroligt intressant samtal med Kris Verdonck. Jag hade inte sett hans konst tidigare och var inte hundra procent övertygad efter I/II/III/IIII. En otroligt meditativ lång och upprepande föreställning med fyra svävande ballerinor i en stor grotesk metallmobil. Jag tycker nu mycket om stycket efter att fått möjlighet att förstå det via konstnären. Denna film ledde oss in i hand verk:
Han är intresserad av linjär dramaturgi, utan konflikt, utan perepeti och helst utan början och slut. I Heart står en skådespelerska på scenen, hon har in vajer fäst runt kroppen. Plötsligt efter att bara ha stått still, dras hon tillbaka hårt in i en madrass i fonden. Hon ställer sig åter vid scenkanten igen och dras brutalt tillbaka, detta upprepas. Efter föreställningan får publiken förklarat för sig att maskinen är inställd på att dra skådespelerskan var 500 hjärtslag... hon flyger bakåt med kortare och kortare mellanrum, eftersom hennes hjärta slår fortare. Hon står lugnt och stilla för att sakta ned hjärtslagen. Men de slår obevekligen snabbare och snabbare, som livet.
I morse blev jag djupt imponerad av IRAA. Jag återkommer med dem och även Gob Squads fotbollsmetafor...
Hur skall jag sammanfatta. Jag satt under en middag mitt emellan Gisele Vienne och Tim Etchells och pratade om buktaleri. Det var stort för mig. Giseles stycke Jerk kan ha varit en av de bästa förställningar jag sett. Överhuvudtaget. Jag återkommer med det när jag har smält det. Jag fick ett otroligt intressant samtal med Kris Verdonck. Jag hade inte sett hans konst tidigare och var inte hundra procent övertygad efter I/II/III/IIII. En otroligt meditativ lång och upprepande föreställning med fyra svävande ballerinor i en stor grotesk metallmobil. Jag tycker nu mycket om stycket efter att fått möjlighet att förstå det via konstnären. Denna film ledde oss in i hand verk:
Han är intresserad av linjär dramaturgi, utan konflikt, utan perepeti och helst utan början och slut. I Heart står en skådespelerska på scenen, hon har in vajer fäst runt kroppen. Plötsligt efter att bara ha stått still, dras hon tillbaka hårt in i en madrass i fonden. Hon ställer sig åter vid scenkanten igen och dras brutalt tillbaka, detta upprepas. Efter föreställningan får publiken förklarat för sig att maskinen är inställd på att dra skådespelerskan var 500 hjärtslag... hon flyger bakåt med kortare och kortare mellanrum, eftersom hennes hjärta slår fortare. Hon står lugnt och stilla för att sakta ned hjärtslagen. Men de slår obevekligen snabbare och snabbare, som livet.
I morse blev jag djupt imponerad av IRAA. Jag återkommer med dem och även Gob Squads fotbollsmetafor...
Etiketter:
Gisèle Vienne,
Gob Squad,
IRAA,
Kris Verdonck,
Tim Etchells
15 augusti, 2008
11 augusti, 2008
På fredag drar Sveriges största festival igång
Jag har hand om årets frukostsamtal på Göteborgs Dans och teaterfestival. Den röda tråden kommer att vara inspiration. Jag har bett konstnärerna ta med en filmad verion av något som inspirerar dem. Jag kommer att prata med Kris Verdonck, Gob Squad, Gisele Vienne, Erna Omarsdottir, IRAA osv. Varje morgon 9.30.
Programmet är ovanligt tungt i år. (Tycker jag som jobbat med det). På fredag skall alla som kan försöka se Gob Squad och Kris Verdonck.
Gob Squad är ett Giessengäng och gör en riktigt bra Warhol-föreställning som gjort succé på Prater i Berlin.
http://www.festival.goteborg.se/
http://www.gobsquad.com/currentsubpage.php?id_project=34
09 augusti, 2008
She she pop
Lisa Lucassen och Ilia Papatheodorou från She she pop jobbade i två dagar med delar ur Uppsala stadsteaters ensemble och några andra deltagare. De djupdök i "Jaget på scen", med teoretisk och praktisk superkoll fick deltagarna en otroligt nyttig dos ATW. Vi hoppas kunna bjuda in She she pop snart igen.
05 augusti, 2008
01 augusti, 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)