Det blir festival nästa år!

Inpex gjorde tårtor i form av skivspelare. Och man spelade akustisk musik. The DJ is dead?

Heiner Goebbels gav en fantastiskt bra, klar och intressant föreläsning. (Snart kan ni höra den här...)

Jules Buchholtz gav sin performance Beloved the one who’s sitting down, en vacker meditativ och stilsäker uppvisning av den enskilda individens drivkrafter. 15 personer stod still och visade upp någonting de sätter högt värde på - så länge de orkade.

Konstnärskapet i fokus

Min inställning till teater bygger på att fokusera på konstnärskapet och dess idévärld snarare än hur bra eller dålig en uppsättning/föreställning är. Om den fungerar eller inte är då inte det mest intressanta. Att följa och förundras över ett konstnärskap är hela grunden för mitt teaterintresse. Därför blir jag glad när sådana initiativ tas, när teatrar eller festivaler uppmärksammar enskilda konstnärskap. I Norge görs parallellt två sådana presentationer, (som ju annars är vanligare i konstsammanhang). Dessa två initiativ behandlar Baktruppen och Kate Pendry. På Black Box teater i Oslo vigs en helg åt Baktruppen på Bakkanalen 27-29 november. Kunstbanken i Hamar gör en festival kallad "Kate Pendry -Norwegian Good 1998-2008" mellan 24.10.08 – 02.11.08. Starka initiativ med rätt fokus. Tack.

Kunstbanken


Blackbox

Pionjärprojekt

Sista tiden har varit har varit extremt hektisk. Jag vet inte om du har sett schemat för Giessen syndromet men det har varit tätt med festivalen i Göteborg där både Gob Squad och Rimini Protokoll var representerade och sedan två riktigt bra veckor på Dramatiska institutet. (Där först jag och Florian Maltzacher pratade och visade video i två dagar sedan Otmar Wagner med sin performanceodyssé i två dagar och till sist Simon Will från Gob Squad.) Jag visste inte riktigt var det skulle landa eftersom jag inte visste vilka teaterstudenterna var. Eller var vi placerades i deras redan intensiva utbildning. Men så här efteråt tycker jag att det var en lyckad satsning. Jag är också mycket nöjd med att vi fick in 10 personer som kunde följa kursen, men som inte gick på DI.
Nu avslutar vi hela balunset med en titt in i nuvarande ATW. Allt vi har gjort hittills är att konstatera fenomenet. Vi har fått se vad som har hänt på ATW och funderat kring det både hit och dit. Och kanske viktigast av allt - jämfört med vad vi själva gör. Nu veckan efter Teaterhögskolans Departures kan vi verkligen fördjupa undersökningen.

När jag säger att detta projekt är ett pionjärprojekt så menar jag det verkligen. Jag vet att alla hela tiden skriker: ny! nytt! världspremiär! nyskrivet! osv. Till förbannelse. Men jag menar faktiskt inte innehållet. Det är ju rätt gammalt. Hans-Thies Lehmann skrev sin bok Postdramatisk teater 1999. Man kan argumentera för att att vi är sena. Jag menar snarare strukturen på projektet. Att skapa ett övergripande tema och bjuda in andra att fördjupa sig i det, med oss. Att använda oss av redan befintliga, väl fungerande strukturer som Uppsala stadsteater, Göteborgs Dans och Teaterfestival och DI osv istället för att presentera allt själva. Det är ett svårt pionjärarbete som kräver mycket jobb, (och Dramaten vet hur lätt det faller isär), men om det (istället) faller väl ut så kan detta vara lösningen på hur vi kan bryta den svenska teaterns isolering.

Ny bok i the Perfect library

Fotbollsmetafor

Jag har känt till och intresserat mig för Gob Squad sedan 2000 då jag såg Safe i Zagreb. Jag har aktivt jobbat på att få in dem i festivalprogrammet, men också bredare, introducera deras kontext i Sverige. De är en del av mitt stora projekt Giessensyndromet. Alltså trodde jag att jag kunde dem. Jag har ju sett deras föreställningar. Men så mitt i vårt frukostsamtal nämner Sara att Gob Squad jobbar som ett fotbollslag. Jag frågar kort vad hon menar men får ingen rätsida på det. Vi fortsätter och pratar om LIVE om hur man gör för att skapa en verklig situation på scenen. (De jobbar egentligen hellre i andra miljöer än på en teaterscen). Jag undrar över hur det fungerar med de sex kärnmedlemmarna i gruppen. (Det är bara två gobbare i Göteborg Bastian Trost och Sarah Thom) men sex personer på scenen. Och nu klarnar fotbollsmetaforen. Det är inte en sökt sportmetafor för att skala bort kulturfernissan. Det är en precis beskrivning av hur deras kompani rent tekniskt fungerar numera, först av nödtvång men sedan för att det passar dem konstnärligt. Alla sex arbetar fram koncept och föreställning, men efter premiär är alla roller utbytbara. Precis som en startelva. Alla kan bytas ut, alla bidrar med, sin låt oss kalla det spetskompetens, men igen föreställning blir den andra lik. De har en stor "familj" runt sig eller låt oss kalla dem trupp, av konstnärer som kan deras arbetssätt som kan bytas in. Detta system tillåter dem att spendera tid med sina barn, ha en flexibel planering och gör deras konst alert och oberäknelig. Forza Gob Squad.

sex dagar i GBG

Sex dagar. Massor med jobb, intressanta samtal, katastrofer och några riktigt fina föreställningar.
Hur skall jag sammanfatta. Jag satt under en middag mitt emellan Gisele Vienne och Tim Etchells och pratade om buktaleri. Det var stort för mig. Giseles stycke Jerk kan ha varit en av de bästa förställningar jag sett. Överhuvudtaget. Jag återkommer med det när jag har smält det. Jag fick ett otroligt intressant samtal med Kris Verdonck. Jag hade inte sett hans konst tidigare och var inte hundra procent övertygad efter I/II/III/IIII. En otroligt meditativ lång och upprepande föreställning med fyra svävande ballerinor i en stor grotesk metallmobil. Jag tycker nu mycket om stycket efter att fått möjlighet att förstå det via konstnären. Denna film ledde oss in i hand verk:



Han är intresserad av linjär dramaturgi, utan konflikt, utan perepeti och helst utan början och slut. I Heart står en skådespelerska på scenen, hon har in vajer fäst runt kroppen. Plötsligt efter att bara ha stått still, dras hon tillbaka hårt in i en madrass i fonden. Hon ställer sig åter vid scenkanten igen och dras brutalt tillbaka, detta upprepas. Efter föreställningan får publiken förklarat för sig att maskinen är inställd på att dra skådespelerskan var 500 hjärtslag... hon flyger bakåt med kortare och kortare mellanrum, eftersom hennes hjärta slår fortare. Hon står lugnt och stilla för att sakta ned hjärtslagen. Men de slår obevekligen snabbare och snabbare, som livet.

I morse blev jag djupt imponerad av IRAA. Jag återkommer med dem och även Gob Squads fotbollsmetafor...

Nu är det dags

I kväll inviger Gob Squad festivalen i Göteborg. Alla förberedelser inför sveriges största teater fest faller på plats. Imorgon frukost skall jag prata med gobbarna om inspiration. Glöm inte att boka in DI. Lyx.

På fredag drar Sveriges största festival igång

Jag har hand om årets frukostsamtal på Göteborgs Dans och teaterfestival. Den röda tråden kommer att vara inspiration. Jag har bett konstnärerna ta med en filmad verion av något som inspirerar dem. Jag kommer att prata med Kris Verdonck, Gob Squad, Gisele Vienne, Erna Omarsdottir, IRAA osv. Varje morgon 9.30.

Programmet är ovanligt tungt i år. (Tycker jag som jobbat med det). På fredag skall alla som kan försöka se Gob Squad och Kris Verdonck.
Gob Squad är ett Giessengäng och gör en riktigt bra Warhol-föreställning som gjort succé på Prater i Berlin.

http://www.festival.goteborg.se/

http://www.gobsquad.com/currentsubpage.php?id_project=34

Pappers programmet är här

She she pop

Lisa Lucassen och Ilia Papatheodorou från She she pop jobbade i två dagar med delar ur Uppsala stadsteaters ensemble och några andra deltagare. De djupdök i "Jaget på scen", med teoretisk och praktisk superkoll fick deltagarna en otroligt nyttig dos ATW. Vi hoppas kunna bjuda in She she pop snart igen.