Antipodes festivalen i Brest 2010

I Brest, en liten hamnstad med starkt militärförflutet, har en liten festival kallad Antipodes utvecklats till ett allt viktigare nav för experimentell dans och performance i Frankrike. Jaques Blanc är en äldre herre som driver teatern Le Quartz huserar festivalen. I två veckor visas ett 20-tal produktioner. Huset har sex scener och alla repsalar, foajén utnyttjas för det digra programmet. Jag var där mellan torsdag den 4 till lördag den 6 mars och hann se 10 föreställningar. Allt är inte bra. Det vore lögn att säga, men det mesta har ambitioner att befinna sig i yttersta framkant - ibland pretentiöst, ibland freak-show och ibland bara trist. Men någon gång smäller det till. Le Quartz har under många år stöttat min idol Gisele Vienne och i år presenteras både Grand Magasin och Mette Ingvartsen, för att nämna mina favoriter. Det som är bra, för att inte säga imponerande är effektiviteten och populariteten. Allt är utsålt trots att det ibland spelas upp till sex produktioner samtidigt. I år har festivalen utvidgats till en trestadsraket och kallas då Anticodes och presenteras både i Paris och Lyon.

De senaste åren har festivalen rönt internationell uppmärksamhet eftersom här skapas så många nya produktioner av hög kvalitet. Många internationella festivaler kommer hit för att få nys på det nyaste franska. I år satt jag vid ett lunchbord i stadens hamn och hamrade på Krabbor och drack väl kylt vitt vin med representanter Kunstenfestivalen i Bryssel, Steirlicher Herbs i Graz, Theaterspektakel i Zürich, Kampnagel i Hamburg, Tanzquartier i Wien, och Belluard Festival i Fribourg även Brasilen och förstås flera olika franska städer var representerade runt bordet.

Nu har jag plussat så det räcker. Programmet i år var svagt. De på förhand intressanta gästspelen från bland annat New York (Big Dance Theater “Comme Toujours here I stand”, Miguel Gutierrez & the powerful people ”Last Meadow”, och Dan Safer & Witness Relocation med “The Panic Show”) och Sydafrika (Stephen Coen - “Golgatta”) var inte bra. Hypade Francois Chaignaud & Cecilia Bengolea med “Castor & Polllux” - där de flög högt uppe i tågvinden i en sexgunga var inte spännande nog som idé. Jag tyckte om repetitiva flyvärdinnedramat av Sandra Amodio & Cie Carre Rouge ”Jennifer ou la rotation du personnel navigant” som utspelade sig i ett akvarium. Men det som stack ut som fantastiskt var förstås Jonathan Capdeveille “Adishatz/Adieu”. Ni vet han som är med i alla Gisele Viennes stycken och som briljerade fullständigt i “Jerk” (som spelat både i Göteborg, Stockholm och Uppsala). Ni som såg honom i Göteborg minns kanske hans accapella Madonnakonsert i festivalbaren. Detta hans nya stycke heter “Adieu” är en utveckling av denna club happening. Han står rakt upp och ned på scenen och sjunger madonna och andra sånger - inte som transvestit utan som som sig själv . Han ser ledsen, beklämd ut. Sjunger, briljerar och gråter. Vackert så. Sedan går han bort till en logespegel och ljuset släcks, medan han byter om gestaltar han två olika konversationer en meningslös dialog med sin fader som ekar av icke kommunikation och en vid sin systers dödsbädd. Alltså vi ser honom sminka sig till kvinna - samtidigt som han gör två olika röster - fullt naturalistiskt. Hans syster dör med rosslande röst. Lady Gaga intar scenen i ett sanslöst crescendo där en manskör förekommer. Fantasirikt, sorgligt och vackert samtidigt.



http://www.lequartz.com/?q=fr/panel/antipodes-2010/panel_accueil

Svar till I W

Ingegärd W på DN kastar sig in i den infekterade debatten om sexuella trakasserier inom svensk teater, (i en artikel idag med namn "Herrena i hagen"). Hon utdelar ett missriktat piskrapp mot Perfect Performance. Jag känner mig tvungen att svara.
Hon skriver:

"Det har funnits gästspelade performanceföreställningar där kvinnokroppen har utgjort hela ämnet för föreställningen. Inte ens inom avantgardeteatern, som vill slå all konventionell estetik sönder och samman, går hon säker."

Jag antar att hon menar festivalen 2006 där ett av tre teman var "den nakna kroppen på scen". Detta tema var valt för att visa att man inom performance-konsten jobbat hårt och länge med vad det betyder att använda sin egen kropp som konstverk, det var också en kommentar till hur oreflekterat den används på svenska teaterscener. Och inte bara kvinnans nakna kropp. Utan människans nakna kropp där skärningen mellan roll/privatperson möts. Ingen kan påstå att det är Julies kropp vi ser, alla ser att det är Marie Bonnevies. Det finns nycklar till förståelse av dessa problem att hämta ur erfarenheterna gjorda inom performancehistorien. På 2006 års festival ville vi problematisera just detta. Trakasserierna inom svensk teater. I detta fall inte bara de skådespelare som utsätts för lystna blickar och förnedring, utan den våldtäkt som sker när publiken tvingas in i den manliga blicken. (Den behöver verkligen inte regisseras bara av män.)

I W förstår inte vad Perfect Performance håller på med. Det är smärtsamt tydligt.

Impulse Theater festival

Impulse Theater festival är egentigen en liten Theatertreffen. Till Theatertreffen (som blivit lite av en svensk koloni) bjuds ”de bästa” av Tysklands institutionsteateruppsättningar. En jury väljer ut och en hel del priser haglar. En slags tysk teaterbiennal för de som vill ha pejl på dyr tyskspråkig teater (Österrike, Schweiz ingår). Impulse frestivalen i Köln, Düsseldorf, Bochum och Mülheim har samma upplägg med en jury, och olika priser, men här är det den tyska frigruppsteatern som hyllas. Juryn skryter med att de valt ut bidragen ur 400 uppsättningar och därmed garanterar att ”This is the shit”. Jag är av erfarenhet tveksam till Juryfestivaler, istället för ”det bästa” får man se jurykompromisser. Jag åker helst till festivaler med en tydlig profil och agenda som man som publik kan förhålla sig till. Detta blir mer en showcase och en säljmarknad. Jag är där tillsammans med min kollega Tove Dahlblom och Linda Zachrison på co/ Stockholms stadsteater och en drös internationella kollegor som fått inbjudan av Götheinstitutet. Men de stora är inte här eftersom de flesta av de intressanta uppsättningarna redan visats på Hau i Berlin eller på Brut i Wien. (Och en massa andra ställen) Jag är dock tacksam över att Boris Nikitin och Gob Squad (som var med på Giessen Syndromet) fanns med på programmet eftersom jag inte sett deras senaste och det skulle bli trevligt att träffa dem igen.) Naturligtvis hoppades jag att något annat skulle vara kul att få syn på. Många namn var helt nya för mig.

Jag var där på ett upplägg som de kallar för Marathon. Namnet indikerar att det skall bli mycket och visst. 8 föreställningar på tre dagar med möten och snabbmat mellan blev en klassisk överdos. Inte rättvist mot konsten eller de som löper mellan uppsättningarna. Det blev inte bättre av att föreställningarna var spridda över tre städer vilket innebar att vi satt i bussar nästan mer än i salonger.

På programmet stod:

Boris Nikitin - WOYZECK

andcompany&Co - MAUSOLEUM BUFFO

Schauplatz International - M*A*S*C*O*T*S*

Gintersdorfer/Klaßen - OTHELLO C´EST QUI

Doris Uhlich – SPITZE

Gob Squad - SAVING THE WORLD

Boris Nikitin - F WIE FÄLSCHUNG (nach Orson Welles)

och franske:

Philippe Quesne - LA MÉLANCOLIE DES DRAGONS

Och det är verkligen uppseendeväckande att allt med Giessenbakgrund – alltså utan traditionell skolning – sticker ut som det intressantaste. (Förutom festivalhitten och specialinbjudne Philippe Quesne) andcompany avslutar sin hyllade trilogi om rysslandnostalgi. Boris Nikitin har 2009 gjort sitt stora internationella genombortt och F - for fake är ännu starkare än Woyzeck! Gob Squad når inte Kitchen höjder men är sagolika – (den kommer till Sverige nästa år!)

Men behållningen över allt annat:

Malte Scholz (i båda Nikitin)

Vilken performer!

http://www.festivalimpulse.de/programm.html

Teaterpublik

Imorgon ska jag vara publik på Publiken, men först ska jag prata om publiken på ett seminarium om publiken.

Benjamin om Publiken

Jobbar med research till Publiken numret av Visslingar & Rop. Jag blev glad när jag hittade detta:

"In the appreciation of a work of art or any art form, consideration of the receiver never proves fruitful. Not only is any reference to a certain public or its representatives misleading, but even the concept of an "ideal" receiver is detrimental in the theoretical consideration of art, since all it posits is the existence and nature of man as such. Art, in the same way, posits man's physical and spiritual existence, but in none of its works is it concerned with his response. No poem is intended for the reader, no picture for the beholder, no symphony for the listener."
Walter Benjamin

Höstfestival i Girona

Temporada Alta. Tänk att en liten stad, fantastisk vacker liten stad, inte större än Uppsala och med ett i svenska mått mätt stendött teaterliv, kan ha en festival som denna. Tydligt är att man använder den stora höstfestivalen i Paris som mall. Man lånar alla tänkbara scener i Girona och Salt och visar stora, galet stora namn i flera månader på hösten, precis som i Paris fast mindre. Och konstigare med tanke på stadens storlek. Nu ligger Barcelona bara en och en halv timme härifrån. Det kan motivera storleken.
Kolla på länken till programmet:
Cheek by Jowl
William Kentridge
Peter Brook
Christoph Marthaler
Ute Lemper
Blandat med en massa spanska namn.
Dyrt, dyrt, dyrt men föga spjutspets.
Jag kom hit dels för att slappa efter det galna festivalarbetet. Men också för att inleda arbetet med Perfect Performance nästa stora satsning på "Publiken" vi hade det som tema på festivalen och har tänkt göra ett plattformsprojekt där vi engagerar så många som möjligt i en bred diskussion om vad publik är. Vi börjar med sista numret av Visslingar & Rop där ämnet behandlas och vill få ihop så många samarbeten som möjligt till 2011.

Jag åkte till Girona för att se och träffa Roger Bernat. Han är en ung katalansk regissör som jobbar väldigt inriktat mot just publiken. Jag upplevde hans Domini Publico i våras på Kunstenfestivaldesarts i Bryssel

och kom hit för att se hans tolkning på Peter Handkes Publikförolämpning kallad Ratera däremellan har han givit ut en bok, en antologi kallad: Querido Público

Som ni förstår ville jag återknyta med Bernat för mina projekt. Ratera visade sig vara en slags övervaknings föreställning. Handkes text projicerades på en skärm framför publiken, och det blir tydligt att den inte behöver skådespelare, blir faktiskt mer provocerande som ren text. Blandat med texten vävs övervakningsbilder från teatern in. Vi i publiken är alla med, vi filmas, avlyssnas och, ja förolämpas, genom att vi är omedvetna om handlingen. Det är allt. Ingen pjäs, inga skådespelare, bara filmkameror, text och … vi.

http://www.rogerbernat.org/

Invigningskväll!

Perfect Performance – Stockholms internationella teaterfestival. 23-31 oktober fylls Stockholms scener med tolv internationella gästspel, några av de mest omtalade uppsättningarna i Europa.
Fredag 23 oktober öppnar vi festivalen med dunder, brak, performance, videoinstallation, stjärnglans och party!

INVIGNINGSKVÄLL PÅ DANSENS HUS:

18.00- ca 20.30
Drop-in-mingel med tysk/brittiska Gob Squad som bjuder på glammiga foajéperformancen; ”Who Are You Wearing?” Videoinstallation av Eva Meyer-Keller, performance av Katarina Nitsch, leken ”Jägare” av Alexis Holmqvist och trumpetaren Jonas Lindeborg framför kl. 20.00 en svit av Purcell för piccolatrumpet.

18.00-ca 20.00 Lilla scen
EVA MEYER-KELLER “SHATTENSPIELE”
Meyer-Keller från tyskland gör performance, organiserar festivaler, utvecklar projekt och gör videokonst. ”Schattenspiele” är en lek, ett spel där publiken deltar. Och brilliant teater.

20.30-21.30 Stora scen
RODRIGO GARCÍA “APROXIMACIÓN A LA IDEA DE DESCONFIANZA”
García är spansk dramatiker och regissör som gör något av det spetsigaste, farligaste, mest provokativa och vackraste man kan se just nu.
I “Aproximación a la idea de desconfianza” ingår bland annat pas de deux med hönor, kroppar insmorda med honung och en hel skock blodiga människor i en hög på scenen.

21.30-01.00
Fest med barhäng, dansgolv, Carl Olof Berg i DJ-båset, danceoke med ÖFA, och Germanie & Polly -kvinnorna bakom Montys Loco och Tantkillen överraskar sig själva.

Kom och fira med bubbel och performance.
All night long!
/The Perfect Crew

Biljetter:
Med festivalpass får du kraftiga rabatter till festivalens samtliga gästspel. Passet kostar 150kr och köps via www.perfectperformance.se eller i Dansens Hus och Kulturhusets biljettkassor.

Foajéperformancerna ingår i biljettpriset till:
“Schattenspiele” - 100kr m festivalpass, 230kr utan pass.
Bokas via www.dansenshus.se

“Aproximación a la idea de desconfianza” - 150kr m festivalpass, 270kr utan pass.
Bokas via www.dansenshus.se

Festen – fri entré m festivalpass, 60kr utan pass. Biljett köps i Dansens Hus biljettkassa eller direkt i dörren under kvällen.

*Goethe Institutet bjuder invigningspubliken på ett glas bubbel*

Repbilder från Dansens Hus

Missa inte!

Missa inte imorgon!

Rodrigo Garcìa

Dansens Hus

20.30!

PME-ART

Kanadensiska kollektivet PME-ART (med Jacob Wren och Sylvie Lachance i spetsen) har tidigare spelats i Sverige, senast var Jacob Wren här i samtalsserien Varför i helvete är vi så jävla fega här för? Wrens idéer om teater går hand i hand med institutionskritik och samhällskritik. Wren är en pessimistisk typ som trots sitt tvivel ständigt återkommer till teatern. Det tackar vi honom för.



HOSPITALITY 3
INDIVIDUALISM WAS A MISTAKE
Detta är PME-ARTs nya stycke som bjuder in publiken att delta. Ämnet är till ytan gästvänlighet, och på djupet en kritik av vårt individvurmande samhälle. Tre mycket egenartade konstnärer (Caroline Dubois, Claudia Fancello och Jacob Wren), gör ett försök till kommunikation, interaktion eller ska vi kalla det samhällsbygge?



"Part dance, part social critique, part heady fucking around… God Bless Canada." the village voice

medskapare/medverkande: Caroline Dubois, Claudia Fancello, Jacob Wren

TEATERHÖGSKOLAN 29 –30/10 18.00, 31/10 17.00

Superamas

Gruppen Superamas från Österrike och Frankrike gör smarta, snygga och samhällskritiska popkulturella föreställningar, filmer och installationer. Trots ytligheten är deras konst djupt provocerande. Man kan säga att deras verktyg är glättighet. Snyggare än så här blir det inte.




BIG, 3RD EPISODE (HAPPY/END)
Tredje delen i den hyllade trilogin BIG om kapitalism, show-biz och den socialt accepterade bilden av lycka. Med omtagningar, platt dialog mellan cyniska män och vackra kvinnor provocerar de fram en bild av att slutet redan är här. Värre än så här blir det inte.


C/O STOCKHOLMS STADSTEATER 25–26/10 18.00

Eva Meyer-Keller

Eva Meyer-Keller gör performance, organiserar festivaler, utvecklar projekt med andra och
gör videokonst. Hon har bland annat jobbat med Baktruppen, Jérôme Bel och Christine De Smedt (les Ballets C de la B). Meyer- Keller är utbildad i dans på New Dance Development (SNDO) i Amsterdam och i bild och konst i Berlin och London.



SCHATTENSPIELE
Skuggspel är en lek, ett spel där publiken deltar. Och brilliant teater. Reglerna är enkla: i detta spel har deltagarna tre funktioner. Spelande, utvärderande och observerande. Varje
spel tar sju minuter. Fyra spel spelas av åtta deltagare (två per spel). Under skuggspelet bör man inte prata.

av: Eva Meyer-Keller; med: Eva Meyer-Keller, Kay Grothusen, Rico Repotente; med stöd av: Irina Müller and Tilo Schierz-Crusius; Framförd första gången vid Tanzquartier i Wien som en del av en serie spel under det Europeiska Mästerskapet; tack till: Kate McIntosh, Oliver Schneider, Sharon Smith; gästspelet produceras av: Dansens Hus.
DANSENS HUS 23/10 18.00–20.00 (DROP-IN)

GOOD HANDS
I Good Hands redovisas en rad fantastiska konster. Varför är det så roligt med bus? Vad är det som gör att generation efter generation hittar på samma trick. Vad gör att vi fascineras av
partytrick?

av: Eva Meyer-Keller; med: Rico Repotente, Sean Reynard; konstnärliga samarbeten: Alice Chauchat, Martin Nachbar, Skadi Schulz, Goor Zankl, n.n.; produktion: Festival a/d Werf (Utrecht), KunstenFESTIVALdesArts; tack till: Stuk (Leuven), Juan Dominguez, Irina Müller, Daniel Belasco Rogers, Litò Walkey, thanks to all those who gave feedback; med stöd av: Goethe-Institut, Presentation Beursschouwburg, KunstenFESTIVALdesArts; gästspelet prod. av: Dansens Hus.
DANSENS HUS 24/10 20.00

Perfect Performance 2009 - Teaser

Gob Squad

photo david baltzer


Gob Squad (de/uk)
Engelsk-tyska konstnärskollektivet Gob Squad
intresserar sig för vad teater är, dess unikum.
Kanske är det just du, din närvaro i rummet
som gör mediet intressant? Gruppen bildades
1994 och har sedan dess gjort teater, musikal,
performance eller blandat in film till vad de själva
kallar »weird happenings«. Gob Squad ingick i
förra årets stora projekt Giessen Syndromet.


GOB SQUAD’S KITCHEN
(YOU’VE NEVER HAD IT SO GOOD)
Andy Warhols inflytande på samtidens konst och kulturliv är
i det närmast bedövande. Man kan knappast skapa konst utan
att hamna i Warhols kök, eller fabrik. Han skapade nya arbets-
metoder, öppnade konstbegreppet, skapade fantastisk konst
och förstörde alltihop samtidigt. Hur skall andra konstnärer
förhålla sig till detta? Gob Squad gör ett försök att kliva in i
Warhols filmer konkret, på scenen. Resultatet blir fenomenal
teater med dig som medaktör.

KULTURHUSET 24/10 18.00, 25/10 16.00


Photo Nina Thielicke

WHO ARE YOU WEARING?
In i Gob Squad’s maskineri stoppas popkonst, populärkultu-
rella fenomen och amerikanska kultfilmer. I denna perfor-
mance är mötet med publiken centralt. Vi kan inte avslöja
innehållet. Being there is the whole point!


DANSENS HUS 23/10 18.00

Rodrigo Garcìa

Rodrigo Garcìa (es)
Garcìa är en av de mest prominenta dramatikerna
i Spanien och internationellt. Men hans egna
uppsättningar lever ett eget liv i förhållande till
de hyllade dramerna med titlar som: Conocer
Gente, comer mierda (Meet People, Eat Shit)
(1999), Haberos quedado en casa, capullos
(You Should Have Stayed at Home Idiots)
(2000), Aftersun (2001) och Compré una
pala en Ikea para cavar mi tumba (I Bought
a Shovel in Ikea to Dig my Grave)(2002).
Garcìa, uppvuxen i Argentina, gör teater
som liknar performance. Han projicerar texter
på väggen istället för att låta skådespelarna
uttala replikerna. Hans provokativa teatergrupp
heter La Carnicería Teatro, slakteriteatern. 2009
belönades han med Prix Europe Nouvelles
Réalités Théâtrales—Europas finaste teaterpris.



APROXIMACIÓN A LA IDEA
DE DESCONFIANZA
I Aproximación a la idea de desconfianza (Approaching the
idea of distrust) utför aktörerna handlingar, hissnande bilder
nära surrealismen men med högst aktuella politiska sentenser.
Pas de deux med hönor, nakna kroppar insmorda i honung
och en hel skock blodiga människor i en blöt hög mitt på sce-
nen. Starka provocerande bilder—stor scenisk poesi av en av
Europas största teaterpersonligheter.

Fanny & Alexander

Här presenterar jag programmets alla gästspel ett i taget:




Fanny & Alexander är en välrenommerad
teatergrupp från Ravenna i nordöstra Italien.
Gruppens konstnärliga kärna består av regissören
Luigi de Angelis och dramaturgen Chiara
Lagani. De har ett mycket säreget bildspråk
som hör hemma lika mycket i modets och
konstens värld, som hos teatern. I Fanny &
Alexanders arbetsmetod ingår att djupdyka i
ämnen i fleråriga studier. Vi introducerar dem
med två föreställningar. Varav en helt ny.

NORTH
Näst sista delen i en större cykel kring filmen Trollkarlen från
OZ (versionen från 1939 med Judy Garland). Avstampen är
denna gång den snälla häxan från norr. (Ni minns kanske
att Dorothy råkade döda den onda häxan från öst när huset
kraschlandade?) Föreställningarna East, South, är redan ska-
pade, även Disconsert for Dorothy, HIM, Kansas.

DRAMATISKA INSTITUTET 29/10 20.30 , 30/10 20.45

EMERALD CITY
Emerald City som är föreställningen om Smaragdstaden, sta-
den där Trollkarlen OZ bor. I Fanny & Alexanders tolkning är
trollkarlen samma som i HIM, dvs, en liten Hitlergubbe…

DRAMATISKA INSTITUTET 30 –31/10 19.00

Heine Røsdal Avdal & Yukiko Shinozaki (be/no)

Här presenterar jag programmets alla gästspel ett i taget:



Heine Røsdal Avdal presenterades på 2006 års
festival och var med deepblue på TUPP på Uppsala
stadsteater. Avdal och deepblue undersöker mötet
mellan föreställning och publik. Vems fantasier
behandlas, hur kan man skapa möten. I Avdals
verk finns ofta en present, en överraskning.



FIELD WORKS
Field Works är en platsspecifik performance för en åskådare i
taget. Avdal och Shinozaki undersöker denna gång opersonli-
ga rum som är förknippade med marknadsekonomin. Det kan
vara ett kontor, konferenssal eller som här—ett hotellrum.
Varje plats får sin egen samling rörelsematerial.
Hur kan dansaren och åskådaren absorbera ett system
lika mycket som de själva blir absorberade av systemet i sig?
Detta är en exlusiv förpremiär.

CLARION HOTEL STOCKHOLM
27 – 31/10 M–F 15.00 – 21.00, L 12.00 –18.00
1 PERSON/HALVTIMME

deepblue

Nu närmar sig festivalen

Jag är nyss hemkommen från Island och en liten fin festival som heter Lókal. Jag har massor att berätta men nu är fullt fokus på vår egen stora, magnifika festival här hemma. I dag kom affischen. Vi skickar iväg pressmeddelanden och jag bjuder in internationella kollegor.

ps
Markera den 2 oktober i kalendern. (17-19) Då har vi ett event på Dansens Hus där vi går igenom programmet och bläddrar i den då pinfärska tidningen. Vi bjuder på bubbel.
ds

Den första hälsningen till Ono.

Det var till minne av atombomberna 1945 en demonstration på Norrmalmstorg.