Elitism vs folkighet

Jag blir ibland anklagad för elitism. I Stockholm stadsteaters chefrum blev jag kallad för borglig elitist. Mitt svar var:
- Borglig är jag fan inte.
Eliten ställs ofta mot folket, semantiskt, i vårt land. Elitistisk kultur mot folklig kultur, till exempel. I min värld är dessa två inte motsatser och dessutom väldigt svåra att definiera. Är man intresserad av någonting, fördjupar man sig i någonting, i stort sätt vad som helst, i fiske, i fotboll eller i kaffe, kommer man att lära sig en hel del och vilja veta mer. Denna törst efter kunskap kommer troligen göra att du ställer högre krav på upplevelsen. Du vill testa det där fruktiga kaffet från Panama eller åka till det där speciella stället och fiska. Är detta ett uttryck för elitism? Kanske. I sådana fall är jag gärna elitist. Eftersom alla intresserade människor är elitister. Jag kallar det hellre för en fördjupad nyfikenhet. Och min passion är teater.
(I och för sig också kaffe och fotboll...)