15 maj, 2008

Den tredje rösten

Det är intressant med festivalprogram. Samtidigt med dansbiennalen i Umeå var det 3:e upplagan av MADE-festivalen. Made står för Music, Art, Dance och sen något på E. Jag tackade ja att prata på biennalen om performance eftersom jag då fick en anledning att åka till MADE.
På programmet stod nämligen Meredith Monk, jag har själv velat presentera henne i Stockholm men inte lyckats. Monk är en av de stora inom performancefältet och har med sin syn på kroppen som instrument verkligen givit vår performativa kroppsuppfattning en välbehövlig uppsträckning. Hon jobbar med en röstbehandling som doftar sjuttiotal, jojk, spiritualism och konstig konst i en salig blandning. Det är lätt att stöta henne ifrån sig. Men det hon gör är att se kroppen som ett instrument, orden som ljud och rörelser som vibrationer. "The Dancing Voice". I hennes konsert blev jag helt stum av hur vackert samspelet var mellan henne och en annan sångerska. De stod ansikte mot ansikte en meter isär och sjöng koncentrerat och glädjefullt. De slukade varandras sång. Jag satt bara några meter ifrån dem, på andra raden i Norrlandsoperans stora salong. Jag kunde inte för mitt liv säga vem som sjöng vad. Rösterna dansade, inga ord bara nonsens, men blickar kroppar och vibrationer i rummet spred kärlek, glädje och harmoni. Det var troligen den vackraste kärleksscen jag sett på en scen.
På MADE-programmet förföjde denna röst mig sen. Den förryckta rösten. Den tredje rösten, med oklar avsändare, där var mäktige och tvärkonstige David Moss som sjöng i ett stycke av Heiner Goebbels. Erik Bünger gjorde en saklig powerpoint-presentation om just den inspelade, tredje rösten. Den elektroniska upptagningen. Mette Ingvartsen, Nordens i särklass coolaste performer, gav sitt gamla nakenstycke 50/50 (2004). Jag har inte sett det förut och blev mycket imponerad. Det är lätt att fastna i en diskussion om den nakna kroppen, objekt eller subjekt men Ingvartsen demonstrerar med all önskvärd tydlighet att det inte handlar om den. Placeras hon som här bredvid Meredith Monk fokuseras mina sensorer på rösten, den
förinspelade, ärvda: Pavarotti, Deep Purple och hennes egna förvridna, stämma. Analog och förinspelad samtidigt.
Bra programmering hjälper till att öppna nya tolkningskanaler. Tack för det.


http://www.ubu.com/film/monk.html

http://www.aisikl.net/mette/

http://www.m-a-d-e.se/default.asp?id=6872&cid=11&type=U

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kul att du bloggar, Danjel! Det här kan ju bli riktigt spännande.

Montero sa...

En perfekt blogg minsann. Bra jobbat! :)