Kunsten - en fantastisk och dålig festival

Årets upplaga av Kunstenfestivaldesarts i Bryssel skiljer sig inte nämnvärt från förra årets. Många stora namn ger nya produktioner. Tätast är programmet på denna fyra veckor långa festival kring helgerna. På tre dagar från fredag till söndag hinner jag se åtta produktioner. Upphovsmännen kommer från hela världen, Nord-, Syd-, Latinamerika, Afrika, Europa och Asien. Här söker man efter gränsöverskridare och innovatörer. I år känns många av namnen igen från Perfect Performance; Rodrigo Garcia, Forced Entertainment, Lia Rodrigues, Lone Twin, men här finns också Vera Mantero, och inte minst tyske politiske provokatören Christoph Schlingenslief och många många fler.

Det bestående intrycket i år är den låga kvaliteten, eller ska jag säga; den utebliva belöningen av risktagandet, beroende på hur man ser det.

Men det är trots allt inte bara föreställningar som lockar med denna Europas kanske viktigaste scenkonstfestival. Alla är där. Detta är en mötesplats, informationskälla och vattenhål för alla som vill prata teater hela nätterna igenom...

Jag snabb-berättar om det jag sett nedan:


Boyzie Cekwana
On the 12th night of never, I will not be held black
Boyzie Cekwana är en sydafrikansk koreograf och dansare, här utreder han hur man betraktar feta och svarta människor. På scenen har han "stora" sångerskan Pinkie Mtshali. Formatet är samtida, uppluckrat och snyggt men jag har jobbigt med det offensiva, ungefär som de är i underläge och måste köra hårt för att vinna oss.

Jorge León & Simone Aughterlony
Deserve
Politiskt korrekt är bara förnamnet. León undersöker med tre olika verk herre/tjänstefolk problematiken… Här, i en välputsad koreograferad teaterföreställning jobbar de med olika städerskors bekännelser...

Sarah Vanagt
Boulevard d’Ypres/Ieperlaan
En film om en gata med människor och deras öden. Fin dokumentär om en liten gatstump som man som festivalbesökare passerar. Intressant, men vad har det med teater att göra?

Vera Mantero
Vamos sentir falta de tudo aquilo de que não precisamos
Portugals viktigaste koreograf gör bort sig rejält med denna stora premiär. Det är övertydligt, och inte alls intressant på någon punkt. Hon använder symboler som kors, godis, pengar för att diskutera världens ekonomiska huvudbry. Allt hälls ur mannekängdockors huvuden. Nej. Vi är inte så dumma.

Inne Goris, Pieter De Buysser & Dominique Pauwels
Muur
En plats-specifik opera-performance av belgiska anrika Lod som även den kvalar in i det intetsägande facket. Den handlar om människans behov av murar kring sig. Barn leker och gradvis kastar ut de gamla från sina platser. Detta ute på ett fält. Runt en stor metallmur. Deras repliker hörs i lurar. Bitvis fin musik.






Daniel Veronese
El Desarrollo de la Civilización Venidera
Äntligen lite kvalitet från Argentina! Trist bara att det är precis detta som vi själva är bra på. Daniel Veronese har satt upp ett moderniserat Dockhem med Bergman och latinosåpa referenser. Oj, vilket skådespeleri. Borde visas, kanske på Bergmanfestivalen?

Rodrigo García
Versus
Och där satt den. Denne store teaterman är redan för evigt inskriven i min teatersjäl och nu med Versus inte bara bekräftar han sin position som en av Europas intressantaste teaterkonstnärer han tar ett kliv till. Jag blir äcklad, förbannad men oj, vad de kan göra teater! Vilka skådespelare. Teater på riktigt. (Jag kommer skriva mer om denna).








Theater im Bahnhof
Death of a Cardholder
En plats-specifik föreställning av ett österrikiskt teaterkompani som jag fick se på ett genrep, och tur var väl det, eftersom den ställdes in på grund av bristande kvalitet. Vilket var orättvist när man ser till Jorge León eller Vera Mantero. Detta var dåligt men fick stryk för att vara okänt. Skandal faktiskt och det visar på festivalgeneralens Christophe Slagmuylder desperation. Så här mycket dåliga premiärer är väl något unikt? (alla ovannämnda var premiärer utom García och Veronese) Det ryktas om fler fiaskon från helgen innan…
Detta var teater där inspelade repliker i hörlurar gjorde om en galleria till en teaterscen. Med stiliserat mimande berättades historien om en man som snart skall dö - av en bankomat.









Och jag missade tyvärr, tyvärr Christoph Schlingensief Via Intolleranza som ställdes in just den kvällen som jag bokat…

Jag åker tillbaka till Kunsten helgen den 28-1 berättar mer då...